Angel's Share och Older Viscosity

Det har blivit många inlägg som relaterat till Stockholm Beer & Whisky Festival (varför kan de inte ha ett svenskt namn?) de senaste veckorna, inte bara här på Schnille utan generellt bland de svenska ölbloggarna. Jag hittade precis anteckningar från två av de ölen jag drack på mässan som jag helt enkelt inte kan låta bli att skriva om. Det är blir mitt sista inlägg om mässan för i år. Jag lovar. I alla fall nästan.

I den långa raden av alla de underbara ölen Brill langade fram i sin monter stod två öl ut: Lost Abbey The Angel's Share (brandy barrel) och Port Brewing Older Viscosity från de två amerikanska tvillingbryggerierna (de använder i alla fall samma lokaler om jag har förstått det rätt). Båda var verkligen helt fantastiska.

Lost Abbey The Angel's Share (brandy barrel)

Vilken doft. Barley wine for the win! Smörkola, vanilj och karamell en masse. Detta kombineras med en fruktig komplexitet i form av vinösa toner, plommon, russin, fikon och lite körsbär. Jag hittar även söta kokostoppar.

Smaken håller samma klass. Minst. De härliga vanilj- och smörkolatonerna återkommer. Det är egentligen ganska sött. Samtidigt balanseras det väl upp av en lätt syrlig fruktton. Syrliga körsbär, romrussin och återigen fikon och plommon.

Munkänslan är tät och fyllig. Alkoholen värmer i kistan.

En upplevelse: Verkligen världsklass. Jag hade gärna druckit den här ölen som nummer ett under en sittning för att uppskatta den till fullo. I det här fallet dracks den i slutet av andra dagen på mässan vilket innebar hyfsat utslitna smaksinnen. Trots det vågar jag ge den full pott. Jänkarna har verkligen lyckats använda kombinationen av stabil öl och lagring på ekfat till fullo! Ni skåningar med Ølbutikken på andra sidan bron ska verkligen vara lyckliga.

Den andra ölen är även den en alkoholstark jänkaröl lagrad på träfat. Här handlar det däremot om bourbonfat istället för brandyfat. Ratebeer klassar den som en american strong ale (vad det nu betyder) och Beeradvocate klassar den som en imperial stout. Jag lutar åt den senare.

Port Brewing Older Viscosity

Det doftar bourbon, bourbonkola och underbar bourbon. Gillar man inte bourbon är det säkert avtändande. För mig passar det perfekt. Förutom bourbon finns det även choklad, espresso, vaniljbönor och hasselnötter. En angenäm alkoholton i bästa bourbonstil går igenom.

Jag näst intill kastar mig över drycken för att undersöka om smaken är lika härlig. Det är den. Den värmande och tofeerika bourbonsmaken är där. Det finns även kokos, sirap, knäck och kakor. Choklad och vanilj framträder allt mer allt eftersom temperaturen stiger.

Munkänslan är lika fyllig och värmande som man kan förvänta sig.

En upplevelse: Verkligen en bourbonfest som jag faller pladask för. Jag väljer sådan här öl framför många av mina fina bourbonflaskor. Stoutgrunden gifter sig verkligen perfekt med bourbonfatet.

Jo, jag vet. Ännu två högsta betyg. Jag har fått en del frågor om varför jag delar ut så många höga betyg. En del har att göra med att livet är för kort för att dricka tråkig öl. Efter att ha varit intresserad av öl ett tag nu har jag fått en ganska bra koll på vilka typer av öl och vilka bryggerier jag gillar. Självklart händer det att det inte alls är lika bra som jag hade trott. Det händer dock allt mer sällan. En del ölintresserade personer försöker testa och betygsätta så många öl som möjligt (sk tickers). Själv har jag över huvud taget inte något sådant intresse.

Samtidigt är jag något för dålig på att recensera det fåtalet öl jag inte fattar tycke för och kanske blir rent missnöjd över. Till dessa hör exempelvis Stone/Nøgne Ø/Jolly Pumpkin Special Holiday Ale som jag aldrig kom för mig att skriva om, till stor del för att jag tyckte att den var ganska tråkig.


Livet är för kort för att dricka tråkig öl!
Carl