Celebration

Försiktigt sipprar dofter av apelsin, passionsfrukt och gran in i grottan där jag legat i dvala under vintern. Med yrvakna ögon stapplar jag försiktigt på jakt efter källan till dessa härliga dofter. Väl framme finner jag en hel radda intressanta humledrycker. Systembolaget startar årets nyhetssläpp med ett gäng intressanta öl. Suget i strupen tilltar och det börjar klia i fingrarna. Vad kan då passa bättre för att fira mitt första inlägg i år än en Sierra Nevada Celebration Ale?

Jag brukar tycka om det som bryggs av Sierra Nevada. Deras Pale Ale är urtypen för en APA (American Pale Ale) och för mig en stabil matöl. Bigfoot är en helskön amerikanskt välhumlad barleywine. Båda deras Harvest Ales är helt underbara när de är purfärska. Tyvärr är de likt annan öl som korsat Atlanten allt för ofta jet-laggade när de kommer hit.

Hur väl Celebration Ale har klarat sig blir intressant. Vad jag har förstått från bloggkollegor och importören Wicked Wine ska ölen stå sig väl och till och med lämpa sig för lagring. Lagring är något som sällan rimmar väl med IPA. Drick nu brukar snarare råda.

Sierra Nevada Celebration Ale – 6,8%

Ölen är mörk för att vara en IPA. Påminner ganska mycket om Dugges Bollox, även om den saknar det härligt gräddiga Bollox-skummet.

Doften bådar väl. Den amerikanska humlen, de tre C:na Chinhook, Cascade och Centennial, har klarat resan väl. Det är välkomna citrustonerna av grape och apelsin tillsammans med kiwi, småkakor och sirap. Mums.

Smaken är verkligen inte sämre. Det är mer malt än vad jag väntat mig av doften. Kombinationen fungerar väldigt väl. Småkakor, knäck och bröd fyller ut och bäddar in de fruktiga tonerna av apelsin och torkad frukt. Lite som fruktbröd. Den gran-grapeiga beskan är ganska hög men väl inbäddad. På slutet finner jag samma lakritston som jag (men inte Dugge) finner i Dugges Bolloxar.

Munkänslan är likt de 6,8 procenten skvallrar om medelhög. Kolsyran lyfter smakerna på tungan och drycken är sammantaget riktigt angenäm.

Tokgod: Ja, det här var sannerligen en passande öl att inleda med. Framförallt tycker jag att den vinner på att vara så pass välbalanserad mellan humle, malt och fyllighet. Jag tycker mycket bättre om den här än Port Brewings High Tide IPA som visserligen är svårslagen i doft men i smaken mest är endimensionell beska.

Förhoppningsvis ska det bli en strid ström av inlägg framöver. Det kommer dock inte bli samma syndaflod som under huvuddelen av förra året. Daniel har som ni säkert sett fått ett intresse som till och med slår hans passion för öl. Jag räknar därmed med att få skriva för två ett tag framöver. Tur då att det finns så mycket gott att dricka under våren.


Skål på er och trevlig helg.
Carl

Tystnad ...

Tack för alla kommentarer och mail där ni frågar varför vi inte skriver. Inlägg 300 tänkte jag skulle vara lite mer episkt än att förklara stiltjen, men nu är det som det är!

Vi har inte börjat dricka rödvin istället för öl. Så illa är det inte, även om det är över en månad sedan det kom ett inlägg.

Carl läser jobbar en del och ganska intensivt på skolan nu, och verkar ta det seriöst, varför han inte skriver riktigt lika mycket som när han hade det lugnt.

Jag jobbar också, men huvudanledningen jag inte skriver är att jag fått tillökning i min flock. Nu är det jag, fru, hund och dotter. Att få barn är jättestort för mig, och gör att jag prioriterar henne och hemmaliv över öl och uteliv.

Jag återkommer till skrivandet när jag fått mer tid att dricka och skriva, för tillfället blir det varken eller, även om jag noterar att Oceanbryggeriet Stout finns på Ölrepubliken nu, och är underbart god. Drick den.

Daniel

Kontraktsbryggning. Vissa gillar det inte, andra vet inte om det, ytterligare några tycker att det kan bidra till variation och innovation inom bryggning. Jag tillhör den sista kategorin.

Det är skoj att skickliga bryggare med bra idéer inte är bundna av att vara tvungna att äga och driva ett bryggeri. Att vara tvungen att skapa lönsamhet. Lönsamhet kan ju skapas på många sätt, men jag inbillar mig att allt för ofta handlar det om att ge upp just innovation och spontanitet. För att en produkt ska vara lönsam måste den in på bolaget, och då är det stora serier som gäller.

Naturligtvis finns det de som tycker det är skoj att komma fram till ett perfekt recept och sen producera den med maximal driftsäkerhet, men sådan är inte jag. Jag är hyggligt säker på att många bryggare heller inte tycker det är jättelajban att göra samma öl ad infinitum.

Hur som haver har Wicked Wine och Stefan Gustavsson hyrt in sig (hittills hos Sigtuna Brygghus och Slottskällans Bryggeri) och gjort roliga öl; Påsk Alt [WW, RB], Midvinternattens Mörker [WW, RB], Black Rocket Porter [WW, RB] och Snowblind Strong Ale [WW, RB].

Midvinternattens Mörker

Utseende: Luftigt, mycket ljusbrunt skum. Mörkröd, klar vätska.

Arom: Halvstor doft. Lätt jäst, söta kryddor och russin. Nejlika, kardemumma.

Smak: Halvstor smak. Som doften, av kryddor i slutet en lätt humlebeska. I det sista får jag en lätt värmande upplevelse från alkoholen.

Munkänsla: Relativt liten kropp och en tät kolsyning, fast med ytterst små bubblor.

Den ska visst ha 30 IBU, men kryddorna tar över så det knappt märks någon beska alls. Den är otroligt välbalanserad och lämnar tillräckligt med trevlig kryddighet (inte för mycket, tack för det!) för att jag ska vilja ta en klunk till och en klunk till.

Tokgod är en bra sammanfattning. Hade jag kunnat dricka alkohol till min julmiddag (jag jobbade julafton) hade jag druckit bland annat denna öl. Den hade passat underbart till den hemgjorda rödkålen, vörtbrödet på egen vört, janssons frestelse, brysselkål, julskinka och revben. Kolsyrningen och kryddan är tillräckligt potent för att lyfta fettet från tungan och gommen medan kroppen och smakerna är stora nog att komplettera de härliga julsmakerna.

Den går förresten jättebra att njuta utan mat också, kanske när du känner att du är värd en belöning när du är klar med ombyggnaden av köket på planerade två dagar från ett uselt planerat och genomfört IKEA-kök till ett kök som går att använda. Jag köpte Perstorpbänkskiva (nej de heter inte det längre men jag minns inte vad de heter), riktig diskbänk från Intra och en riktig, bred, diskmaskin som tar mer än fyra tallrikar och tre glas, och som dessutom inte låter som en hel skogsavverkningsmaskin.

Ytterligare en trevlig öl från Wicked Wine, bryggd hos Sigtuna Brygghus.

Snowblind Strong Ale

Utseende: Högt ljust tätt skum. Halvljust brun vätska, lätt disig.

Arom: Halvstor arom. Tydlig citrus och passionsfrukt av humlen. Lätt choklad- och russindoft. Mycket lätt jästdoft.

Smak: Stor smak. Chokladen är större i smaken än i doften. Mer grape än passionsfrukt. Skarp beska i avslutet. Efter beskan infinner sig en stark värmande sensation. Oj, 7,5%, det känns.

Munkänsla: Humlebeskan och smaken ger en lättare kropp än den hade varit utan. Alkoholen är märkbar, medan kolsyrningen är tillbakadragen.

Tokgod. Tillräckligt humlad för att vara lite obalanserad ... tänker jag tills jag smakar och märker att ölen nog trots allt har en trevlig kropp, och är hyggligt humlad, bara att de två balanserar varandra så sjukt väl att ingen tar överhanden. Snyggt gjort.

Jag skrev tidigare om Midvinternattens Mörker, att den skulle passa bra till julbordet. Här har vi ytterligare en öl som passar utmärkt till julens fetare och smakrikare mat. Kanske till sillinläggningarna hade denna öl briljerat? Den markerade beskan och trevliga citrushumlesmaken och -aromen gör den nog mer än lämplig att hantera dessa smaker.

En sympatisk tradition vi har är att grilla korv på annandagen. I år var det flera trevliga sorter; chorizo, ost- och bacon och två till. Hyggligt feta och smakrika korvar som grillas över öppet eld vid en grillplats och sedan gräddas pinnbröd till. Några flaskor av denna kompetena öl till den grillade korven tror jag hade varit klockrent.

Daniel

God Jul och Grebbestad Julöl

Jag och Carl vill önska alla våra läsare en God Jul!

Själv ska jag jobba ikväll men ska göra mitt bästa för att känna julstämningen. Ett litet julbord hos familjen innan, med min favoritjulmust från Grebbestad Bryggeri ska nog slinka ner och få stämningen att infinna sig.

Grebbestad Bryggeri brygger ju även julöl! Förra året var jag mycket förtjust i deras folkölsvariant av julölen. Trevlig markerad chokladton. Jag minns att vi på julbordet blandade must och starkjulöl och kryddade lite lätt för att få till en slags mumma. Det var mumma. I år har jag inte haft tillfälle att smaka 3,5% ölen, men däremot starkölen.

Grebbestad Julöl

Utseende: Klar, kopparröd vätska. Skummet är benvitt och högt.

Arom: Lätt söt karamell, någon rökighet. Viss chokladighet.

Smak: Lätt chokladton. Lätt humlebeska som drar över tungan. Lite kryddor.

Munkänsla: Mycket tät kolsyrning. Lätt kropp.

Allt handlar om referensramar. Förut när jag provat denna har jag tyckt den vara utmärkt. Nu hamnar den bakom att ha provat alla möjliga roliga julöl, både svenska och utländska. Det handlar också om totalupplevelse. Jag provade denna öl utan mat, jag är säker på att den gör sig bättre till mat, kanske på en vinterbuffé?

Inget särskilt blir mitt omdöme. Det är en öl som inte gör så mycket väsen av sig, kanske lämnar den plats åt maten? Jag tycker den kunde tagit mer plats åt sig själv i vilket fall. Den blir lite platt och relativt smaklös tyvärr.

Återigen, God Jul.

Daniel